Det var en gång

två rätt heta och jävligt unga islänningar som började hänga. När Löka började växa i magen var det dags att bli seriösa.
Vi har inte riktigt samma färger men de är mina riktiga, jag lovar.
Fem år efter Löka kom jag; ungen som aldrig slutade dregla. Jag hade iaf snygga kläder.
Sen blev jag lite äldre. På den här bilden har jag nog bannemej slutat iaf
34 år har gått och det var värt att fira. Helvete vad snygga vi är!!!!
/The Queen of Fucking Everything

Vad är grejen

Jag har en gång sett en rolig reklam för nässpray. Det var rätt nyligen men jag kommer inte ihåg vad det var jag tyckte var kul, har för mig att det var nåt simpelt som att ett ord sagt med nästäppa blev ett lite snuskigare ord. Min humor kräver oftast inte mer än så. Men utöver den enda gången har jag aldrig sett nån snorreklam där de har satt sig och hållit för näsan för att höra hur man låter. Hur svårt är det? N och m funkar inte. Utöver det låter man inte så värst konstig. Jag tror inte att man säljer mer nässprej för att man är lite galen och tar i iöverkant med skojigheterna.
Jag är övertygad om att de som skapar sån reklam är stöpta i samma form som idioterna som dubbar. Om man nu är för snål för att spela in en svensk yesreklam kanske den tyska ungjäveln inte behöver säga nåt i bild. Ingen ingen ingen tror att han pratar svenska när munnen formar skit ner dig men rösten säger jag vet. Jag kör Grumme och kommer definitivt fortsätta med det (Förlåt du stackars lilla barn som måste stå och hänga tvätt på din lilla skärgårdsö år efter år, men se det från den ljusa sidan, du är iaf miljövänlig).

Kära dagbok

Ibland önskar jag att jag var Saida. Inte död som hon men iaf inte så jävla totalt oförstående.
Amen

Primära behov indeed

Jag har alltid tyckt att folk som bor utomlands och saknar kaviar och pepparkakor är ganska lama. Nu finns det ju dessutom en Ikea i varje vrå så problemet är lätt åtgärdat.
Jag insåg just att jag inte är ett skit bättre. Jag kan fan inte leva utan knäckebröd. Absolut godast är Dinkelknäcke men det köper jag aldrig, mitt kök är för litet för runt knäcke.
Tänk att gå en mil i mina skor. I-landsproblem Air Max.

Gråskala

Jag skulle vilja ha ett par glasögon som gjorde allt svartvitt. Det finns inte en människa som inte blir snyggare i svartvitt. Jag menar; tänk den här bilden i färg.... Fy fan.

Söndag

Idag har inte bara Göte och Göta namnsdag utan även Götilda. Vilken tur att alla som heter så också fick vara med.

Jag avskyr även denna söndag.

Några ord som borde bannlysas i personbeskrivningar så som kontaktannonser eller dylikt:
Busig
Happy
Tokrolig
Vintrar eller andra årstider
Jordsnurr
Mysiga hemmakvällar
Långa skogspromenader
Ögonsten
Ungdomlig

Jag har även haft tid att fundera på min garderob eftersom söndagen är den heliga tvättdagen i mitt hushåll. Är man sund om man äger åtta munkjackor? Är man läskig om man aldrig har en udda strumpa över efter tvätten?

Jag har utöver allt detta kreativa tänkade i smyg önskat mig en egen handyman som skulle kunna bo i min enda garderob. Honom skulle jag ta fram när saker behöver fixas som jag inte klarar själv. Naturligtvis klarar jag allt själv. Jag är uppvuxen med en ensamstående mamma som kunde allt själv och naturligtvis är jag inte sämre.
Min mamma gav mig en slagborr i julklapp ett år (jag blev iofs skitbesviken, jag hade ju önskat mig en brandsläckare) men motiveringen att det är så jobbigt att behöva förlita sig på andra och låna verktyg. Hon är fan vis. Jag älskar min slagborr (och det hänger numera en egenhändigt inköpt brandsläckare i hallen)! Jag ringer inte fastighetsskötaren om det inte handlar om elgrejer för där går min gräns. Det enda jag inte fixar är mitt badkar. Det är skitjobbigt. Det åker iväg en bit ut från väggen varje gång man ställer sig i det. Jag utgår ifrån att det är de där små jävla fötterna på de inre hörnen som behöver skruvas ut lite men hur i helvete fixar man det själv? Det är där min handyman skulle komma in för han skulle inte bli sur över att behöva lägga sig på rygg i den äckliga hårdammassan under badkaret och skruva till fötterna. Jag skulle naturligtvis göra en insats och lyfta karet. När han var klar med det skulle han få fixa stoppet i handfatet. Eller nä; Jag kan fan själv. Det är ju liksom ändå söndag.

Man kanske borde skaffa sig ett extrajobb

Hmm. Vad man ska prata om?
Å bilen går bra? Kallt ute idag va? Brrrrrrrrrrrrr! Grumme eller Skona? Oppositionspartierna väger tungt idag ja. Dagens ungdom. Ack och ve. Såg du På Spåret? En riktig nagelbitare som vanligt. Borde man kanske vara med i Postkodslotteriet, tänk om liksom? Semlorna kom tidigt i år.

Du som gjort loggan förtjänar ett öde värre än döden.

Torsdag

Jag har gjort slut med Telenor. Helt gudomligt, borde göras oftare. Jag ska aldrig aldrig mer ha med dem att göra. Inte med Nokia heller. Telenor är det största jävla skitföretaget jag har kommit i kontakt med nånsin och jag hoppas att de självdör.

Min idol satt i kassan på Konsum idag.

S är vis Jag är förvirrad

Du har rätt, man går sönder. Man går sönder vackert.
Om jag vore en låt skulle jag vilja vara den här.

Cause I'm a barnvagner yes I am

Mot Lappis

I lördags flyttade B&M. Det är första gången jag är med om en flytt mellan Ikea och en ny lägenhet.

Med lite grönt till blir allt nyttigt. Så är det.

Temat för dagen var naturligtvis macho. Jag vann.Sen tröttnade jag.

Verkligen tröttnade.T: jag är fortfarande lite besviken. Jag trodde att du var lika tråkig som jag. Det här var roligt! Skitroligt! Skratta då för fan!

Tålamod

Jag är gudomlig på många sätt men tålamod är en egenskap jag totalt saknar. Jag hatar hatar hatar hatar att vänta. Det spelar ingen roll vad det handlar om men de som känner mig väl har säkert nån gång fått se ett av mina sällsynta vredesutbrott när jag tvingas vänta. Mest förbannad blir jag när jag ska möta någon och denna någon åker hemifrån tjugo minuter senare än den borde och ändå ringer och säger att den blir sen exakt när man ska ses. Vad i helvete är grejen? Om man bor tjugo minuter ifrån och inte har gått hemifrån tjugo i utsatt tid så kan man väl fan ringa då? Jag bor alltid närmast men jag är tidspessimist så jag kommer fan i tid 98 gånger av hundra. Men i och med att jag oftast har kort resväg är det ju skitskönt om folk bemödar sig att kanske istället för att kissa på min tid ringa och säga till INNAN?!?!?!?! Jag har aldrig någonsin missat varken ett tåg, flyg eller en buss, analt, javisst, men sån är jag.
Jag blir fan rabiat när folk inte fattar att jag har mycket bättre saker för mig än att stå nånstans och bara vänta på dem. Fråga M & B, de vet.
Eftersom jag annars typ aldrig blir arg är jag lite lätt road av mitt vidriga temperament när det väl har lagt sig.
Det är inte bara när det handlar om att ses som jag avskyr att vänta. Vill jag något så vill jag det nu.
Den som myntade "Väntar man på nåt gott blablabla dra åt helvete" borde grävas upp ur sin grav och köras över med ångvält fram och tillbaka. Fy fan för dej.

Måndag

och på Gullmarsplan luktar det bajs som vanligt.

En svensk Falling Down?

Åh, äntligen!

Man borde unna sig ett.

Familjeekonomi

Jag hamnade av nån outgrundlig anledning på e24.se nyss. Där står det: Dyrare tider i sikte. Inflation bla bla bla, räntehöjningar bla bla bla. Jag vet, vi lägger upp en bild på jordnötssmör och kakmix. Den säger allt.

Äckligare

Så var det dags igen, idag i punkt se:

Alla som heter Natta borde hålla käft.
Camilla; Nej, du är inte olika, du är bara äcklig.
David på Hönö; Vem som helst som bott i Göteborgstrakten vet att Hönö är en äcklig frikyrklig inavelshärd.
Lollo; Mm, bibeln är verkligen en bra vägledare, följ gärna den. Dessutom borde alla som heter Lollo också hålla käft.
I.M; Skönt att det finns rena själar som du. Om du syndat lite kanske det hade blivit människa av dig med. Fy fan.

Äckligt

Ni som stod och hånglade framför mig på bussen från Masten till Gullmars; Hoppas ni får herpes.

Bitter? Jag? Aldrig.

WTF SL?

Tisdag, strax före tolv, Tyresö Centrum på en buss mot Tyresö strand. Det är ungefär 10 personer på bussen. Alla har naturligtvis gått på i framdörren och visat färdbevis. Fyra kontrollanter kommer på. Vad fan tänker SL?
De gör vad föraren redan gjort; tittar. Glassigt jobb. Varför inte skicka ut kontrollanterna nånstans där de rimligtvis skulle kunna ha en chans att ta nån?
Det finns ungefär 20 mil pendelspår och 10 mil tunnelbanespår. Varför inte köra kontrollerna där istället? De flesta spärrarna går att planka sig förbi och de få kontrollerna som görs brukar göras vid spärrarna. Varför inte skicka ut kontrollanterna i tåg- och t-banetrafiken? Vad tänker de? Idioter!

Ässämmäss

Idag har jag fått många sms. Jag blir glad då. De har varit av väldigt blandad karaktär.

D skrev:
Hmm... Jag kommer nästan ihåg hur du ser ut? Jag har för mig att.. Hmm... Nä, jag har nästan glömt bort dig!?!

Han har rätt. Jag går fan i ide på vintern. Jag skäms. Sorry man. Det ska bli ändring.

T skrev:
Lögnare ;)

Han har också rätt. Iaf ganska rätt. Om det inte finns några bevis så hävdar jag att jag inte svarade nej på frågan ifråga utan vilken? Fast jag har säkert fel.

C skrev nåt i stil med:
Han har jättefina ögon, jag vill pussas. (Råkade radera det när jag hade läst det)

Jag blir så glad. Kortet kan vänta. Det kan däremot inte detaljerna.

S skrev:
Ring igen.

Det gjorde jag.

Middagens vara eller inte vara

Jag älskar att laga mat. Jag tror att jag är rätt duktig på det också. Däremot hatar hatar hatar jag att laga mat till mig själv. Jag skulle nog kunna leva på frigolit och vatten om det inte hade gnisslat så förbannat mot tänderna. Mina ex har haft det ganska lätt vad gäller mat. Jag lagar all mat bara jag slipper diska. Ingen av dem har haft nåt emot det, den senaste hade dessutom diskmaskin.

Idag ska jag fixa pannkakor. T:s fel, det var hans snack som fick mig att få för mig att det är så gott att det är värt besväret. Visst, det är skitgott men pannkakor men hur fan åstadkommer man nån som helst motivation för att ställa sig i köket i typ en halvtimme för att sedan äta upp skiten på fem minuter framför tv:n? Dessutom blir det en massa disk när man har lagat mat. I mitt så kallade kök finns bara en diskho och för att använda den får man kila in sig mellan den och en hylla för att komma åt. Det är inte bara tråkigt, det är även jävligt oergonomiskt. Tur att man inte låter i-landsproblemen komma åt en.

Jag hatar söndagar också.

Prettoporr eller bara rätt kackigt?

Idag träffades jag och Tobbe för att leka kulturella och kolla utställningar på Kulturhuset. Jag höll tummarna för att Martin Parr's utställning fortfarande skulle finnas men tji fick jag. Istället var det nån liten utställning med pretto bilder på misär i en ledsen mintgrön ton som vi klarade av på två minuter blankt.

Två våningar upp fanns nästa utställning. En galen japan; Nobuyoshi Araki ställde ut.

Det första man möttes av var en hel vägg med svulstiga närbilder på svulstiga blommor. Skittrist.
Efter det gick det från japanska ansikten, MÅNGA japanska ansikten, via vissa otroligt snygga Tokymiljöer och äckliga närbilder på mat, till värsta sadosvullandet.

Kvinna efter kvinna, bunden, naken, gärna upphängd i en repgunga eller så. Det var fri insyn i underliv, det var bröst, ihopklämda av rep, rep mellan blygdläppar, ja, det var det mesta. Jag rodnade flera gånger. Det är inte helt vanligt.
Dessa bilder kryddades av fulla japanska affärsmän eller lite heroin chic-poser. Vem blir inte sexigare av att se lite död ut?

Sjuttismurrorna flödade och jag insåg ännu en gång att min kropp aldrig kommer att åstadkomma en sån. De här tjejerna hade tagel. För att göra det lite extra arty hade han lagt ut plastdinosaurier lite här och där på tjejerna. Allt ser dessutom lite äckligare ut om man tar en riktig närbild.

Nu saknar jag Martin Parr ännu mer. Jag är inte mer arty än så här:

Bättre än Prozac

Serotonin och äckliga tänder

Jag har haft en så jävla bra dag att jag inte tänker nämna att tänderna på bilden i sin krönika i dag dristades att skriva om Charlotte Kallas tänder. Jag vet inte om det är hans sätt att vara rolig. Om så är fallet är jag mer än gärna tråkig. Han är ful, hon är grym, han är dum i huvudet.

Skitsamma.
Jag får in hela min näve i munnen, det får S med. Hon får in den längre än jag. Jag är impad.

Om man fikar i världsbäst sällskap, häller i sig två baljor kaffe vid sexsnåret fast man aldrig dricker kaffe annat än till frukost, och sen går hemåt med konstig Calexicomusik i lurarna kan man hamna i nån sorts euforiskt tillstånd när livet känns som en ljuvlig jävla marängsviss. Om den ena låten råkar innehålla en massa trumpet kan det kännas som att man går omkring i spandex och mustasch på en cirkus, gärna i Frankrike, och man är bara jävligt exotisk. Om nästa låt sedan råkar vara lite Twin Peaksig är det bara en bonus. Man känner sig helt utanför omgivningen, man bara betraktar den med ett leende och går som på moln.

Fan, jag glömmer ibland bort hur jävla lycklig man kan bli av musik. Och vänner.

Nyttigt vetande

Man kan inte använda snurrhjulet på en iPod med diskhandskar. Däremot kan man göra det med näsan. Det är skitsvårt att se vad man gör. Man ser även smart ut.

Min iPod har ett namn. Den heter

i
RaQ

En våt dröm till

När mannen i mitt liv kommer ridandes på sin Kronancykel eller sitt pendeltåg ska han sjunga den här. Han behöver inte se ut som nån i bandet .
Jag ska doa på So long So long.

Hoodish

Jag hänger en del i Fruängen. Flera gånger i veckan faktiskt. Det är en rätt harmlös förort som har sina sidor. En jättelekpark bland annat, för den som gillar sånt. En skön turkaffär där man kan köpa kikärter och thinsulatevantar för 25:-. En fiskdeli som ser gudomlig ut, fast jag är knegare, jag har inte råd med sånt där. Det finns ett apotek, en skitrisig Vi-affär, bibliotek, en parkeringskyrka och en ganska schysst Konsum. I kassan på Konsum idag satt en ny kille, i 25-årsåldern kanske, skulle tippa på att han var från mellanöstern nånstans. Killen var fan dagens höjdpunkt. Han satt och kollade på alla kunders MedMerakort, för i Fruängen bor det bara pensionärer och alla och då menar jag ALLA har MedMerakort, för att sedan tilltala dem vid förnamn (Gerd och Rune, vad annars? ) och önska dem en trevlig dag. Att han härstammade från just mellanöstern var väl egentligen totalt överflödigt, en svensk 25-åring hade aldrig gjort sådär. Jag köpte ett bröd, jag fick enånitti i rabatt, betalade tretton kronor med kort. Även om jag hade haft kontanter hade jag betalat med kort bara för att.
Jag fick heta Rakoo.

I Fruängen finns en frisör, det finns säkert flera men en heter Hårlooken. Jag har inte tänkt nämnvärt på namnet, i min värld var det bara ett töntigt frisörnamn som alla andra, tills jag gick med en engelskspråkig kollega som fick mig att inse hur grymt misslyckad just den svengelska mixen blev.

Simpel humor

Jag skrattade iaf högt.

Television Personalities

Min tjock-tv och jag

Jag är rätt tv-skadad. Jag kan gräma ihjäl mig om det inte är nåt på tv på en hel kväll vilket egentligen är rätt obegripligt för jag kollar ändå inte. Det kan vara bra grejer på en hel kväll (mm, fet chans men ändå) och likförbannat sitter jag och gör nåt annat istället. Jag somnar däremot till tv:n varje kväll. Det är inte det enklaste för jag måste somna till något bra. Alltså kan mitt läggdags diffa på flera timmar beroende på tv-tablån. Discovery var min sängkamrat före jul. De hade den goda smaken att visa Mike Rowe's Dirty Jobs klockan tio på vardagskvällar. Nu vet jag inte vad som går vid den tiden, men det lär ju ge sig.

Egentligen är det få program jag verkligen uppskattar. Jag är för okulturell för tvåan, jag har nog aldrig sett ett program på tvåan nånsin. När jag bläddrar förbi är det ibland program på samiska eller finska eller så. Om jag sätter på text-tvsidan 199 då kan det iofs bli spännande eftersom man förväntas kunna samiska så textningen hör till nåt helt annat på ettan.
Ettan fångar sällan mitt intresse heller. Det är svårt att anamma en kanal som ser På Spåret som den ultimata fredagsunderhållningen.

Visst har jag favoritserier men dem ser jag när det passar mig. Heroes, Dexter, Scrubs... tja, det var väl alles för stunden.
Däremot älskar jag skäms-tv; Lyxfällan och Du är vad du äter kan få mig att rodna och nästan yla av pinsamhet. Det är så smaskigt så hälften vore nog. Eller älskar och älskar, jag brukar iaf lyssna med ett öra när det beger sig. Självklart kollar jag stenhårt när de i Du är vad du äter visar upp vad folket har ätit under en vecka också, jag kanske till och med pratar lite med tv:n då.

Lyteskomik finns det för lite av också. Jag ser mig inte som särskilt ond för det, jag skrattar ju med och inte åt... Snickeriet och Plötsligt i Vinslöv var nog bannemej SVT:s förtjänst när jag tänker efter. Jag skulle gärna se en uppföljare på En annan del av Köping. Hur gick det egentligen med Kärleken för Linda och Mats? Fick Mats nåt körkort? Var har Tobbe ont idag? Säger Micke nåt mer än pappa och kärlek?

Äh, det är nog nyttigt att vara så mätt på tv som jag är ändå. Eller det hade nog varit det om man hade gjort nåt vettigare av tiden. Men vem är perfekt?

För gott om tid?

Jag vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta. Det är ju ett hemskt slöseri med både glass och tid men är det måhända konst? Upplys mig.

En våt dröm

Jag vill ha en rysk pälsmössa.