
Två våningar upp fanns nästa utställning. En galen japan; Nobuyoshi Araki ställde ut.
Det första man möttes av var en hel vägg med svulstiga närbilder på svulstiga blommor. Skittrist.
Efter det gick det från japanska ansikten, MÅNGA japanska ansikten, via vissa otroligt snygga Tokymiljöer och äckliga närbilder på mat, till värsta sadosvullandet.
Kvinna efter kvinna, bunden, naken, gärna upphängd i en repgunga eller så. Det var fri insyn i underliv, det var bröst, ihopklämda av rep, rep mellan blygdläppar, ja, det var det mesta. Jag rodnade flera gånger. Det är inte helt vanligt.
Dessa bilder kryddades av fulla japanska affärsmän eller lite heroin chic-poser. Vem blir inte sexigare av att se lite död ut?
Sjuttismurrorna flödade och jag insåg ännu en gång att min kropp aldrig kommer att åstadkomma en sån. De här tjejerna hade tagel. För att göra det lite extra arty hade han lagt ut plastdinosaurier lite här och där på tjejerna. Allt ser dessutom lite äckligare ut om man tar en riktig närbild.
Nu saknar jag Martin Parr ännu mer. Jag är inte mer arty än så här:

2 kommentarer:
Galen japan?? Vad säger du? Större konstnär finns inte - linjerna! Nyanserna! Budskapet! Komplexiteten! Se bara hur repen tvinnar sig om varandra.
Nobuyoshi Araki åt folket!
Ingen mer Nobuyoshi Araki för dig. Fy!
Skicka en kommentar