torsdag 22 oktober 2009

Ich bin ein praliner

Idag har jag sålt min själ till Belzebub. Jag har färgat håret. Inte vilken färg som helst utan färgen som självaste Belzebubs bättre hälft Syster Musikalfamilj gör reklam för på tv. Den där: Den täcker alla gråa hår mamma. Nääääring.
Hur som helst blev jag jävligt snygg och det är ju prio ett för mig och min modebloggiz.

Idag har jag även svennat mig och kollat in nya Liljeholmsgallerian. Jag kanske aldrig har sett så många barnvagnar någonsin. Om någon ger mig en rimlig förklaring (jag är enväldig domare) till vad i helvete en spädis får ut av att rulla runt i rumphöjd på hela södra sidans befolkning så kanske jag kommer att sluta hata er, men tills dess; Må ni brinna i Polarn o Pyrethelvetet!

En epok har gått i graven. Bettola di Papa Sisto, stans bästa Italienska restaurang har tagits över av ett balkangäng som kreativt nog döpt om den till Ristorante da Papa Sisto. Jag kommer aldrig förlåta Papa himself och jag kommer nog aldrig gå dit igen.
Tjejen som serverade oss rättade mamma när hon beställde gnokki och sa gnotsji och när jag frågade efter parmesan tittade hon på mig som ett frågetecken. Frågetecken = dåligt tecken.

3 kommentarer:

Re-volta sa...

"när jag blir stor, ska ja va precis såhär, bara lite längre och med något större skor. när jag blir stor ska jag va precis såhär, vara den som springer istället för att gå"

ja, katitzi tells you : go listen bröderna lingrens "stor" or ill go all gypsy over ya!

Anonym sa...

dom som äger stället nu är från norra italien o inget jävla balkangäng

RaQ sa...

Jävla och jävla, det sa jag aldrig. Du har rätt, jag har ingen aning om huruvida ägarna är från balkan eller inte, men tjejen som serverade oss var inte ett dugg norditaliensk.