Omtankehyckleri

Som kanske framgått tidigare hyser jag ett visst kärlekshat till facebook. Sidan i sig har jag inget emot, det är snarare vad den drar fram hos folk. Jag har blockat uppdateringar från mer än en människa som bara skriver om sina barn och deras vardag i sina syndigt tråkiga statusar. Såna får mig till och med att inte vilja statusuppdatera om ifall att jag nånsin skulle framstå som lika ointressant som jag tycker att de är.

Facebook kan få mig att fullkomligt avsky människor jag antingen gillar eller inte bryr mig nämnvärt om (de där som skickar kompisförfrågningar för att man sågs en gång på den där festen den där gången och man låtsas att man förstår vilka de är för att allt annat känns taskigt (som man kanske lite i smyg tagit bort vid senaste rensningen)). För det mesta är det faktiskt folk jag bryr mig om som jag ogillar virtuellt, de andra skiter jag ju egentligen i. Nu är det i alla fall såhär; Jag tänker ge er en visdom som jag å så hårt hoppas att ni anammar (om ni skulle känna er träffade, jag hoppas inte det).

Jag kräks lite i munnen varje gång nån har en sån där jävla skitstatus om att vi ska tänka på de som har, har haft eller känner nån som känner nån som känner nån som kanske möjligtvis haft cancer. Eller en avlägsen släkting till nån för den delen. Uppmaningen om att man ska lägga upp den där statusen gör mig sugen på att klättra upp i ett klocktorn. Jag har inte haft cancer, jag vet, jag har ingen talan... men DET HAR FAN INTE NI HELLER!! För guds skull! Låt människor som har, har haft, kan stava till eller känner nån få vara ifred!!! Jag har gjort en vetenskaplig undersökning om det här och vet med säkerhet, validitet, reliabilitet och accceptabla chitvåresultat att: NEJ, ni framstår inte som omtänksamma finisar när ni gör det här, ni grottar! Ingen behöver er hycklaromtanke för att för alltid vara medvetna om att de haft cancer, de minns så bra ändå.

Tänk er ner på våran lyckligt lottade nivå: Hur fett hade det känts om nån via töntiga statusar påminde en om den där pinsamma könisen man hade när man fortfarande tyckte att engångsligg var festliga?

Om du känner någon som nån gång har kämpat mot klamydia, haft trichomonaskatarr, övervunnit könsherpes eller fortfarande har kondylom; Lägg upp det här i din status så du är säker på att du aldrig ska få glömma det. Jag gör det för jag är så jävla god. Tihi. Jättegod.