BioRionazis be gone!

Idag tog jag med mig en skara opretentiösa män på kulturbio. Vårt syfte var egentligen mest att supporta kvartersbion vid Hornstull och i denna vurm för små kulturivrare dök idén upp om att vi skulle gå just idag och se just filmen Gudar och människor, mest för att den gick just idag och för att jag hade sett Winters Bone som var det enda alternativet. Jag lever i den rosaskimrande illusionen om att filmer som vinner grandpriser i Cannes faktiskt kan vara något att ha, trots att de handlar om munkar i Algeriet.

Men skit i filmen en liten stund. Låtom oss istället analysera människorna som hänger på en sån där bio. Detta är en skara prettofascister som på riktigt börjar schhhhhhh:a när folk öppnar sina på plats inköpta godsaker. Nu snackar vi alltså inte popcorn och jättecola utan en vanlig jävla chokladbit. Att schhhhhhh:a innan filmens första ord ens är uttalat gör att jag på riktigt vill samla ihop alla befintliga granolabars och tekoppar och trycka ner dem i BioRioHitlers hals. Att vi var ungefär tjugo personer in alles och att alla tjugo satt i en klunga gjorde det hela ännu äckligare. Jag gjorde ju tabben att köpa en 40gramspåse lantchips, för pretto och popcorn lirar inte i samma liga, av vilken jag under den drygt två timmar långa filmen fick i mig kanske 20 gram. Jag kände mig nämligen lite manad att bara tugga chips när det lät mycket från filmen, för annars hade väl schhhhhhh:aren snittat min hals bakifrån. Problemet var bara att filmen aldrig lät. Jo, de sjöng ibland men inte tillräckligt högt. Åter till filmen.

OBS! SPOILER ALERT!!!

Vill du någonsin se den här filmen bör du varken se trailern eller läsa vidare.

Nu har jag varnat dig (Eller sparat två värdefulla timmar av ditt liv, du väljer):

Here we go: Ett gäng munkar. De sjunger. Det kommer några gerillasnubbar i turbaner. De sjunger. Inte gerillasnubbarna utan munkarna. Det kommer några soldater. De sjunger, ja munkarna alltså. Sen äter de middag. (Här hoppades jag att de hade valt att ta gift för ett snart och någorlunda grand finaleslut, men tji fick jag). Sen sjunger de nog lite till, jag minns inte. Sen blir de kidnappade. Sen dör de. En gömmer sig under sängen också. Han är gammal och väldigt smal.

Till och med trailern är lite väl lång för att göra denna rätt lågmälda handling spännande och jag garanterar att allt, jag menar verkligen allt, som händer i filmen är med i trailern. Resten av tiden sjunger de, eller sår frön, eller plåstrar om nån.

Naturligtvis satt the kulturHitlers kvar och kollade eftertexterna också.

Nästa gång jag får kultursug ska jag gå till en sån där bio där kidsen snackar i telefon och kastar popcorn och sätta på mig 3D-brillor.

(Av bilden framgår inte riktigt att Rio, eller R10, blodapelsinläsk enligt tillverkarens egna ord "kan ha negativ effekt på barns beteende och koncentration". Inte ens det hjälpte tyvärr).