![[ʃi:t i: dɪə du: sɔ lɪəver du: leŋre]](http://bp3.blogger.com/_0foWAqp8--I/SD1AdwqxbAI/AAAAAAAAAco/Z8VuGCt378A/S724/The+Thing2+kopiera.jpg)
Det finns två artister jag rentav avskyr. Jag avskyr dem båda två till den grad att jag mår lite fysiskt illa, lite som när någon petar en i naveln. Den förste är Nordman. Jag avskyr hans röst, musikstil, ja... egentligen allt tror jag... men mest rösten. Den andre är Rick Astley, även där är det rösten som skapar lite retningar i kräkreflexerna. Nu måste jag på något sätt krypa till korset. Rick Astley har nu blivit lite av min idol. Jag kan inte för mitt liv förstå hur jag kan ha missat det här underbara fenomenet. Jag förtjänar nästan inte att leva.
Jag är så sjukt avundsjuk på den som kom på idén och nästan ännu mer avundsjuk på de här. Hatten av damn it!
2 kommentarer:
rickrolling är ett vanligt förekommande fenomen om man kollar mma-forum. och det är ännu vanligare om du har ett förnamn på t och kommer från småland.
Det förvånar mig inte alls. Det som förvånar mig är att jag har missat hela fenomenenet. Förstå att jag efter tjugo år av hat nu känner nån slags varm magkänsla varje gång jag hör låten. Hallelulija!
Skicka en kommentar