Do NOT quit your day job

Österrikes armé har fått dra tillbaks den här reklamfilmen för att den anses vara sexistisk. Själv hade jag kanske inte tänk sexistisk lika mycket som
Hej östblocket! Det känns som jag sett det här förut, skrämmande krystade repliker av totalt vedervärdiga så kallade skådisar, fast de brukar väl inte ha kläder?
Om någon fick betalt för att göra den hoppas jag att de kommer till självinsikt och skänker vartenda öre till Haiti.

Sie sollten sich schämen Donner! Schämen!

En liten tur nerför minnenas gata

Jag hatar inte allt som har med Facebook att göra, hade jag gjort det hade jag ju inte hängt där och hittat alla hatobjekt. Idag har en kär vän suttit och rotat fram gamla bilder som man trodde passande fallit i glömska vid det här laget, men tji fick jag (och typ en hel klass i en göteborgsk medelklasskola under åttiotalet).

Anonym tycker att jag ser ut som ett av barnen på Frostmofjället här.
Eller Hitlers våta dröm om den idealiska ariska überflikkizen.
Jag kan inte annat än instämma.

Här har mitt pubertetskrulliga hår tagit fart på riktigt, men bortsett
från våra frisyrer ser jag ut exakt som min käre systerson.
Jag vet dock inte vem av oss som är fulast i håret.

Tycker du att jag är en bitter fan så kommer här fröet till allt.
Jag är en muntergök jämfört med vad jag en gång var.

Men vad fan: Vem kan vara glad i den där frisyren? Jag gissar att min hoprullade
bandana som knappt syns i mitt mayhem av hår inte direkt skrattade den heller. Fatta att min mamma vågade sova utan en yxa under kudden.

Fyrtioårskris?

Jag gick upp tidigt idag för att frivilligt gå och svettas, stånka och stöna. Inte på det där roliga vuxensättet utan på det där gymsättet. Jag undrar om min nyss överstökade trettiofemplusfödelsedag har lett mig in i det sunda träsket som kallas hälsosamt leverne. Jag vet inte, men jag gillar det. Jag blir ännu gladare när jag genom mina genomsvettiga portaprolurar får höra att min instruktör tycker att jag är skitflitig.
Jag har till och med läst ett nummer av iForm.

Grisen på bilden flyger i ett helvete av is.

Gloryhole får konkurrens

Bubblare på listan över flitigast googlingen hit är den här bilden. Hon fyller nog år.

Pre & post internet.com

Jag har haft svårt att somna den senaste veckan och nu lider jag av rätt svår posttentatraumatröttma. Det är dock inte ett dugg synd om mig för jag har allt lärt mig ett och annat, särskilt när jag legat och bläddrat bland mina alltför många kanaler utan att hitta nåt som gör det värt sömnlösheten.

Lärdom 1: Det finns f o r t f a r a n d e såna där 071-nummer. Eftersom de har råd att göra reklam på tv så måste ju nån stackare ringa och lyssna på en blasé slacker i hemmastass som tar minst tio spänn i minuten för att köra voice-over från random p-rulle medan hon petar näsan, klipper tånaglarna, msn:ar och lite lojt kräks i munnen av den tragiska varelsen i ändra ändan av tråden (eller luften eller hur fan det nu funkar nowadays). Internet? Någon? Det sägs att man kan hitta rörliga bilder där, typ gratis.

Lärdom 2: Nu finns det små apparater att ställa i badrummet som sprutar ut toaspray med 7.5/15/30 minuters mellanrum. Jag hade den dåliga smaken att köpa en sån spray (dock utan apparat, man fick trycka själv, skitjobbigt, men lite vardagsmotion kan ju göra susen såhär efter en svullarjul, det matchar gemene bajs nyårslöften lite fint). Min spray skulle lukta äpple. Min spray luktade inte, den stank, skumbanan. Att jag talar om min spray i förfluten form beror på att den vikt hädan. Den fick åka ut till en familj på landet, där den kunde lukta fritt på ängderna. Det var inte så att jag direkt hade något mot den personligen utan mer så att Anonym en av de första kvällarna detta magiska nya decennium bestämde sig för att ha toaspraykrig, vilket resulterade till en kväll av kort och spontan bullimi á la RaQ. Nu så här i nyårslöftenas högtid funderar jag på om inte en sån där apparat skulle kunna slå Alli (medicinen som hjälper dig att gå ner 50% extra genom spontana och högst ofrivilliga tarmtömningar enligt säkra men icke namngivna källor (hade det varit jag hade jag ju erkänt direkt))?

Lärdom 3: Jag hade tv1000 gratis i ett par månader vilket inte var nån större tillgång eftersom jag trots att jag aldrig tittar på film har sett precis allt. De enda gångerna de visade nån titel jag inte kände igen var jag tvungen att kolla och varje gång var det rätt, jag hade inte sett varken "My baby's got back" eller "Horny housewives". Nu är ju jag lite mer av en dramamadam så det blev sällan popcornläge men jag hann konstatera en sak, eller egentligen två: Man textar. Man textar lite annorlunda. Man textar vad som sägs, oftast något kreativt typ; Din ståndare är så magnifik! eller dina pistiller är så tajta!* men när dessa visdomar är sagda är det ingen som bryr sig om att ta bort textremsan utan det står om dessa organ ända till nästa visdom. Är det jobbigare att lägga in text i fem sekunder än fem minuter? Är det slitsamt att ta bort den när man väl skrivit dit den? Förklara gärna, jag har ingen aning om sånt där. Jag har lite svårt att fokusera när filmer är dåligt textade så det är med sorg i hjärtat jag erkänner att jag trots tre månader med tv1000 inte såg en enda film.

*Jag tror att min mamma gillar mina biologiska omskrivningar.

Mina välsignade följare...

verkar ha övergett mig. Jag klandrar dem inte och egentligen gör det ingenting för jag får ungefär samma antal träffar varje dag ändå (nu ljög jag, klart att jag bryr mig). Skillnaden är bara att de flesta hamnar här genom att googla Gloryhole Göteborg, MEN håll i hatten: Skitidetdusåleverdulängre har blivit internationell! Idag har utöver en som googlat grisfitta även en hamnat här genom att googla:

TADAAAA

Gloryhole Tyskland.

Das ist so schön! Ich bin übergegsegnet!

Skitnödigt så det förslår

Jag har hemtenta i kriminalpolitik, alltså har jag inget liv just nu. Om jag ska berätta om extravagans i mitt så glamourösa storstadsliv kan jag väl i och för sig nämna att min brödrost började brinna häromsistens och att jag börjat träna.
Hur som helst; När jag har suttit och tänkt så hjärnan värker och skrivit så tangenterna glöder är facebook lite som terapi. Jag blir arg, jag avskyr, jag blir lite glad och så känns det nästan som jag är lite social. Allt i ett alltså. Fiffigt.

Idag såg jag att en av mina bekanta gick med i gruppen Nordman. Häromdan såg jag att en annan av mina bekanta, till skillnad från alla andra av mina bekanta hade gått med i gruppen Jag har världens finaste barn!! och alltså faktiskt älskar sina barn. Den här gruppen består av en logg där folk på fullaste allvar skriver typ: Emmiz och Whilda ni är luften jag andas! Mamma älskar er!
Alla föräldrar jag känner borde skämmas för att de inte är med där.
Snälla kära fina mamma: Kan inte du gå med i facebook och gå in och skriva "mammas lilla tettenosing äj såååå zööööt" så jag vet att du verkligen älskar mig?
Vad hände med kommunikation liksom? Om ni nu faktiskt gillar era ungar så mycket så berätta det för dem! Ingen annan bryr sig! Ingen!

Idag såg jag en annan fin grupp, den är grundad på den här artikeln. Gruppen heter: Vi som stödjer Stina Johansson i hennes kamp emot mobbarna på facebook. I gruppinfon står samma sak igen och länken till aftonbladets artikel. Jag vet inte om jag är defekt rent emotionellt men för i helvete: HON HETER JU INTE ENS STINA JOHANSSON! DET STÅR JU FAN I ARTIKELN. DET ÄR EN KORT ARTIKEL! LÄS HELA?

Jag tycker att ungjävlarna som mobbade henne är asvärdelösa, självklart, men jag skulle kanske vilja mobba den som bemödade sig att starta gruppen litegrann, samt de 2587 goda människor som joinat denna passiva så kallade kamp mot mobbarna.

Jag kanske borde ta en valium och fortsätta läsa om argument mot strängare straff.

Te och Mona Sahlinfransar

Jag gillar inte te. Jag ogillar det inte heller men jag skulle nog inte sakna det om det dog ut. Trots det har jag flera olika sorter hemma. Enda gången jag faktiskt kan bli riktigt sugen på det är när det är snortapparinäsanväder som idag. Jag har till och med en paket pyramidtepåsar hemma. De är precis som i reklamen! När jag just gjorde en kopp dök den här killen upp i mitt kök!!



Egentligen hatar jag pyramidpåsar, de ligger som i tvångströja i de där jävla snörena som man måste få loss för att inte behöva doppa händerna i kokande vatten. Varje gång känns det som man ska riva sönder påsen.

Jag nämnde väl att mina vinterbekymmer är väldigt angelägna när det är vargavinter i Stockholm och ett par hemlösa (utan pyramidpåsar) nog kommer att stryka med de här nätterna?

Jag nämnde väl även hur mycket jag hatar vit kajal och klumpig mascara när jag var inne på såna allvarligheter?
Tjejen på bilden har jag säkert inget emot men DON'T! REALLY! DON'T!

Fan också! Nu har mitt pyramidte kallnat!