Liseberg

Jag har varit på Liseglenn idag, jag och mina båda syskon och alla deras avkommor. De har varit flitiga så in alles var vi 11 pers varav 10 är släkt och 6 är så kallade barn. Skönt att de är så idoga, så jag slipper ansvara för att våra vackra vikinggener ska spridas.
Jag har en defekt. Jag måste åka när jag är på nöjesfält. Varför vet jag inte, jag avskyr det, men likförbannat sitter jag helt plötsligt bredvid okända kids och håller på att kvävas när uppskjutet skjuter upp mig så att jag ser hela mina uppväxtshoods samtidigt som jag inte kan förmå mig att skrika för att jag just inte känner folket bredvid. Det hela slutar med att jag bräker.
Jag åkte även Balder. Jag skrek så att halsen blödde efteråt, på ett bra sätt. Jag åkte Kanonen också. Jag vet inte varifrån denna dödslängtan kommer. Egentligen är jag ju en ganska lycklig människa.
Jag spelade även på godishjulen. Jag vinner aldrig. Eller jo, efter att ha bränt säkert en trehundring vann jag. Tre påsar bilar. Jippijävlakajej!