Jag önskar

att jag var en sån där flikkiz som vid varje fönster tog tillfället i akt att spegla mig och rufsa till håret sådär gulligt, fluffa till luggen lite liksom. Jag önskar att jag hördes vart jag än gick för att mina klackar klapprade så högt. Jag önskar att mina fötter luktade sådär äckligt som fötter bara kan göra för att man måste ha nylonstrumpor i de där snygga klapprande stövlarna som dessutom gör ganska ont att gå i.
Jag önskar att jag varje morgon stod framför spegeln och lade på lager efter lager av foundation, puder och rouge, sådär så att porerna täpps igen så mycket att man liksom inte har något val till slut.
Jag önskar att jag alltid luktade som tjejerna på åhléns parfymavdelning, särskilt när jag kommer på tunnelbanan, lite sådär så att alla omkring en nyser. Jag önskar att jag varje morgon fixade håret med fön, plattång och produkter, en massa produkter. Jag önskar att halva lönen varje månad gick till skitsnygga märkeskläder och att alla jag känner skulle se upp till mig på grund av min oklanderliga smak eller a, hela min appearance liksom. Jag önskar att jag skulle lägga en tusenlapp varje månad hos frissan och helt enkelt vara skitfluffig hela jag.

Eller näe. Jag ljög.