Warsawapaktslördag

Åter till Warszawa. Det blev lördag och dags för hotellfrukost. Jag skulle kunna gifta mig med en hotellfrukost. Vi hoppade dock över vodka och ryskt bubbel till kaviaren.

Warszawa skulle kunna sammanfattas med: kontraster.
Gammalt möter nytt, fint möter fult...

getto möter paraboler...

och julpynt från helvetet.

Strassbeslag till skåp och lådor skulle kunna vara unikt för Polen, inte vet jag.

Ett av de två målen jag hade för resan var Prosna, en gatstump mitt i stan där det under andra världskriget var judiskt getto. Halva gatan har inte varken renoverats eller bebotts sedan dess
utan har fått stå. Fönster och dörrar har delvis murats igen och det är tak över trottoarerna för att
nyfikna slumturister som vi inte ska få tegelstenar i huvudet antar jag.
Det som fascinerade mig mest var att inga rutor var krossade. Antingen var de borta eller hela.
Jag har aldrig sett en öde byggnad i Sverige med en enda hel ruta tror jag.
Jag antar att det är någon form av respekt. Överlag tyckte jag att de ganska många öde byggnaderna man såg var rätt förskonade från vandalism. Där sprack en del av mina fördomar.

Kyrkorna var svulstiga. Varför snåla på blinget liksom?

Svulstiga som sagt. Är det nån mer än jag som hör att de tre vise männen dansar till:
Dudududu dudu dudu Can't touch this?

Man ska inte tro allt man hör i Polen. Pirogerna är dumplings och gravy är... tja... smält ister med fläskklumpar kanske? Om inte vill jag inte veta. Det var i alla fall skitgott. Eller nä, inte pirogen med lever och bovete men den nämner vi aldrig mer.

Mitt andra mission, utöver Prosna, var att gå och äta på en "kommunist"-restaurang; The inn under the red hog som bland annat serverar Castros cigarrer och Lenins fingrar. Servitriserna bär uniformer och stället verkar helt jävla fantastiskt! Nu var det dessvärre abonnerat just den här kvällen. Tack vare mamma och hennes guidebok hamnade vi istället i en orgie av Laura Ashley på crack; Ale Gloria. Restaurangen är ett resultat av en krögarkändis i Warszawa och hennes vurm för bland annat jordgubbar(?). Inredningen var lite som potpurri. Det luktade blomblad, det var jordgubbar, vita fjädrar och spets överallt. Garderobsbrickan bestod av en dessertsked med en fastlimmad plastjordgubbe i. Rättare sagt, alla utom min gjorde det, jag fick fan ingen jordgubbe, den hade lossnat. Tänk Alice i underjordgubbslandet fast på polska så har du nog en aning.
Så fort maten kom glömde man den äckliga blomlukten, men glömde det mesta faktiskt, till och med den där leverpirogen. Maten var gudomlig, servicen likaså och efterrätten; en attackpavlova, det svulstigaste jag någonsin fått på en tallrik, var helt fenomenal! Pavlova är the shit! Word.