Jag ser, alltså är jag.

Ett fenomen som jag aldrig reflekterat över innan Halv åtta hos mig började visas på fyran har helt plötsligt blivit en epidemi. Alla dessa program med nån random Skoog eller Birging som envisas med att berätta för tittaren vad det är man ser håller på att göra mig eyjafjallajökullarg. Jag är inte blind, jag ser. Tv är ett visuellt medium. Naturligtvis ingår ljud men om jag hade velat titta på ett program som överröstas av trivialt jävla ordbajseri hade jag kanske kollat blindtolkat. Eller lyssnat på radio.