En liten tur nerför minnenas gata

Jag hatar inte allt som har med Facebook att göra, hade jag gjort det hade jag ju inte hängt där och hittat alla hatobjekt. Idag har en kär vän suttit och rotat fram gamla bilder som man trodde passande fallit i glömska vid det här laget, men tji fick jag (och typ en hel klass i en göteborgsk medelklasskola under åttiotalet).

Anonym tycker att jag ser ut som ett av barnen på Frostmofjället här.
Eller Hitlers våta dröm om den idealiska ariska überflikkizen.
Jag kan inte annat än instämma.

Här har mitt pubertetskrulliga hår tagit fart på riktigt, men bortsett
från våra frisyrer ser jag ut exakt som min käre systerson.
Jag vet dock inte vem av oss som är fulast i håret.

Tycker du att jag är en bitter fan så kommer här fröet till allt.
Jag är en muntergök jämfört med vad jag en gång var.

Men vad fan: Vem kan vara glad i den där frisyren? Jag gissar att min hoprullade
bandana som knappt syns i mitt mayhem av hår inte direkt skrattade den heller. Fatta att min mamma vågade sova utan en yxa under kudden.