Skitnödigt så det förslår

Jag har hemtenta i kriminalpolitik, alltså har jag inget liv just nu. Om jag ska berätta om extravagans i mitt så glamourösa storstadsliv kan jag väl i och för sig nämna att min brödrost började brinna häromsistens och att jag börjat träna.
Hur som helst; När jag har suttit och tänkt så hjärnan värker och skrivit så tangenterna glöder är facebook lite som terapi. Jag blir arg, jag avskyr, jag blir lite glad och så känns det nästan som jag är lite social. Allt i ett alltså. Fiffigt.

Idag såg jag att en av mina bekanta gick med i gruppen Nordman. Häromdan såg jag att en annan av mina bekanta, till skillnad från alla andra av mina bekanta hade gått med i gruppen Jag har världens finaste barn!! och alltså faktiskt älskar sina barn. Den här gruppen består av en logg där folk på fullaste allvar skriver typ: Emmiz och Whilda ni är luften jag andas! Mamma älskar er!
Alla föräldrar jag känner borde skämmas för att de inte är med där.
Snälla kära fina mamma: Kan inte du gå med i facebook och gå in och skriva "mammas lilla tettenosing äj såååå zööööt" så jag vet att du verkligen älskar mig?
Vad hände med kommunikation liksom? Om ni nu faktiskt gillar era ungar så mycket så berätta det för dem! Ingen annan bryr sig! Ingen!

Idag såg jag en annan fin grupp, den är grundad på den här artikeln. Gruppen heter: Vi som stödjer Stina Johansson i hennes kamp emot mobbarna på facebook. I gruppinfon står samma sak igen och länken till aftonbladets artikel. Jag vet inte om jag är defekt rent emotionellt men för i helvete: HON HETER JU INTE ENS STINA JOHANSSON! DET STÅR JU FAN I ARTIKELN. DET ÄR EN KORT ARTIKEL! LÄS HELA?

Jag tycker att ungjävlarna som mobbade henne är asvärdelösa, självklart, men jag skulle kanske vilja mobba den som bemödade sig att starta gruppen litegrann, samt de 2587 goda människor som joinat denna passiva så kallade kamp mot mobbarna.

Jag kanske borde ta en valium och fortsätta läsa om argument mot strängare straff.