Insomnia

Jag är världens tråkigaste. Jag sover nästan åtta timmar per natt. Jag går alltså och lägger mig vid tio fem kvällar i veckan. Jag trodde aldrig att jag skulle bli sån men å andra sidan trodde jag aldrig att jag skulle bli fet och rynkig och åka på kryssning frivilligt heller. Ödets vägar äro outgrundliga.
Jag gillar att lägga mig tidigt. Jag gillar att vakna utvilad. Det händer sjukt sällan att jag vaknar zombietrött. Enda gången jag är det är när jag inte har fått sova iaf sju timmar.

För att festa till min vecka efter mina musikaliskt utvecklingsstörda sommartiderjävlahejhejgrannhelveten igår natt satte nån på gården eld på sin lägenhet vid elvasnåret igår. Eller jag har egentligen ingen aning om vad som hände, det står ett stort jävla träd ivägen, men det skulle kunna ha varit nån form av skylift som drog igång i 400 decibel prick klockan elva och det luktade lite bränt imorse.
Jag vet, det är skitsynd om dem isf och jag är jätteegoistisk som ens kan vända en potentiell katastrof till fräckheten att störa min fruktlösa skönhetssömn men det skiter jag i. Två nätter i rad och jag är så trött att jag kramar en kvinna jag inte har någon annan relation till än jobbmässig när jag inser att hon suttit bredvid mig på bussen en stund och jag är på väg av, väl maskerad med lurar och glajjer. Jag är även så trött att jag med ett skälmskt leende leker human bowling på trottoaren när åtta inhemska turister går på rader om fyra på bredden och förväntar sig att jag ska gå upp i en liten dimma eller ödmjukt gå ut i gatan, baklänges och bugande, med trafiken i ryggen. ÅK HEM! DÖ! STICK OCH BRINN, dock inte på min gård, BAJSA DÄR DU BOR. Utmana mig fan inte. Jag har inte fått mina åtta timmar på två hela nätter. Be afraid, be very afraid.

Klockan är fem nu. När får man gå och lägga sig?