Jag är inte nån särskilt gästvänlig människa. Jag bjuder nästan aldrig hem folk. Inte för att jag inte gillar dem utan för att det är rätt trångt att vara fler än en här. Men så fort det blir varmt har jag stans bästa innergård. Den är inte särskilt snygg men den är stor och det finns två bord. Man har nära till alla bekvämligheter i lägenheten samtidigt som allt man kan tänkas vilja köpa finns strax utanför porten. Idag har jag haft celebert besök av familjen Vega. Vega frågade mig om jag ville byta hennes balkong mot min gård. Jag kunde naturligtvis inte neka den lilla flikkizen så nu kanske jag snart har nånstans att ställa mina trummor. Säg inget till hennes föräldrar bara. Det är mellan henne och mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
nu tänker jag på trummorna och duvorna och skrattar.
inte förnöjt, som man kan tro, utan mer hysteriskt liksom.
rockbandtrummorna. hysteriskt är bra, det är det nya svarta.
Skicka en kommentar