Tv när den är som bäst

Idag var det en dokumentär på fyran om kvinnor som köpte naturtrogna bäbisdockor och behandlade dem som riktiga barn. En av dem var en mormor som tagit hand om sitt barnbarn rätt intensivt medan mamman var cancersjuk. Mamman frisknade dock till och drog till Nya Zeeland med ungen Harry, vilket gjorde mormodern stött. För att kompensera beställde mormodern en docka som såg exakt ut som sonsonen gjort... när han föddes.
Vad händer om ungen vill komma och hälsa på? Säger mormor; Nej, det går inte, vi har redan en Harry här. Fatta traumat för ungen om han ändå får komma dit.
En annan shoppade märkesbarnkläder för summor som skulle kunna försörja en random afrikansk by i ett år för att sedan åka till usa och hämta sin senaste docka som minsann skulle ha öppna ögon. Det är mycket bättre med en docka med öppna ögon än en som sover hela tiden. Sköljmedel är tydligen the shit att ha i nappflaskan för det möglar inte som välling.
And so on, skitsamma. Det fick iaf mig att känna mig vansinnigt välartad.