Vasjava dag tre

Helgens sista dag kom och frukosten med den. Jag slog på stort och tog till och med korv. Jag äter inte korv. Jag kommer nog aldrig mer äta korv. Just den här lilla polska smakade dock alldeles ypperligt. Mamma var inte lika hungrig.
Vi karateturistade som sig bör sista dagen. Vi åkte upp i Polens högsta byggnad, kollade utsikten, blev höjdrädda (eller JAG blev det, jag är en mes med konstigt balanssinne) och gick så sulorna glödde. Något som fascinerade oss var att det mitt i centrum finns så vansinnigt dåligt utnyttjad mark. De borde kunna tjäna storkovan på att bebygga effektivare men i stället kan ett helt kvarter se ut så här, tänk er det på Sveavägen.

Ett par gånger funderade jag på om jag inte skulle vilja ha en bil ändå.

På flygplatsen tänkte vi snabbäta och nappade på öl och korv för typ nittio kronor. Det blev inte riktigt som vi tänkt oss. Den där tanken om att polackerna minsann vet hur man gör korv dog ungefär där. Att den var stor som (fyll i själv, jag vet att du tänker samma som jag) och frusen i mitten gjorde inte att man hade mer överseende med de stora sega oätbara klumparna som var mer regel än undantag. Korvarna blev alltså ingen hit. Ölen var god i alla fall.

Räddningen blev en snabbthai på Kastrup. Smakade resor bättre än det såg ut.

Summan av hela helgen är alltså: Korv var, är och kommer alltid vara
något av det äckligaste som finns. Korv och leverpiroger.

Tack mamma!