Warzsawski epilog

Min väska var rätt mycket tyngre när jag kom hem än när jag åkte men det berodde sannerligen inte på den grymma shoppingen utan bara på den prisvärda spriten. Rent shoppingmässigt var stan faktiskt en katastrof. När man lystet börjar leta på såna där turistaffärer som man vanligtvis bespottar är det illa. Vi hittade en marknad som vi letade igenom med lupp, helt utan resultat, eller nä, en guldklimp hittade jag. En dyr och vacker present till min kära syster som faktiskt var den enda som fick nåt. De var tyvärr slut i limegrönt men ibland får man faktiskt nöja sig. Hon blev förstås överlycklig.
Jag ångrar lite att jag inte unnade mig ett par. Jag misstänker även att det här är den största bilden jag någonsin lagt upp här men; Allt för konsten och skönheten. Do widzenia.

Vasjava dag tre

Helgens sista dag kom och frukosten med den. Jag slog på stort och tog till och med korv. Jag äter inte korv. Jag kommer nog aldrig mer äta korv. Just den här lilla polska smakade dock alldeles ypperligt. Mamma var inte lika hungrig.
Vi karateturistade som sig bör sista dagen. Vi åkte upp i Polens högsta byggnad, kollade utsikten, blev höjdrädda (eller JAG blev det, jag är en mes med konstigt balanssinne) och gick så sulorna glödde. Något som fascinerade oss var att det mitt i centrum finns så vansinnigt dåligt utnyttjad mark. De borde kunna tjäna storkovan på att bebygga effektivare men i stället kan ett helt kvarter se ut så här, tänk er det på Sveavägen.

Ett par gånger funderade jag på om jag inte skulle vilja ha en bil ändå.

På flygplatsen tänkte vi snabbäta och nappade på öl och korv för typ nittio kronor. Det blev inte riktigt som vi tänkt oss. Den där tanken om att polackerna minsann vet hur man gör korv dog ungefär där. Att den var stor som (fyll i själv, jag vet att du tänker samma som jag) och frusen i mitten gjorde inte att man hade mer överseende med de stora sega oätbara klumparna som var mer regel än undantag. Korvarna blev alltså ingen hit. Ölen var god i alla fall.

Räddningen blev en snabbthai på Kastrup. Smakade resor bättre än det såg ut.

Summan av hela helgen är alltså: Korv var, är och kommer alltid vara
något av det äckligaste som finns. Korv och leverpiroger.

Tack mamma!

Warsawapaktslördag

Åter till Warszawa. Det blev lördag och dags för hotellfrukost. Jag skulle kunna gifta mig med en hotellfrukost. Vi hoppade dock över vodka och ryskt bubbel till kaviaren.

Warszawa skulle kunna sammanfattas med: kontraster.
Gammalt möter nytt, fint möter fult...

getto möter paraboler...

och julpynt från helvetet.

Strassbeslag till skåp och lådor skulle kunna vara unikt för Polen, inte vet jag.

Ett av de två målen jag hade för resan var Prosna, en gatstump mitt i stan där det under andra världskriget var judiskt getto. Halva gatan har inte varken renoverats eller bebotts sedan dess
utan har fått stå. Fönster och dörrar har delvis murats igen och det är tak över trottoarerna för att
nyfikna slumturister som vi inte ska få tegelstenar i huvudet antar jag.
Det som fascinerade mig mest var att inga rutor var krossade. Antingen var de borta eller hela.
Jag har aldrig sett en öde byggnad i Sverige med en enda hel ruta tror jag.
Jag antar att det är någon form av respekt. Överlag tyckte jag att de ganska många öde byggnaderna man såg var rätt förskonade från vandalism. Där sprack en del av mina fördomar.

Kyrkorna var svulstiga. Varför snåla på blinget liksom?

Svulstiga som sagt. Är det nån mer än jag som hör att de tre vise männen dansar till:
Dudududu dudu dudu Can't touch this?

Man ska inte tro allt man hör i Polen. Pirogerna är dumplings och gravy är... tja... smält ister med fläskklumpar kanske? Om inte vill jag inte veta. Det var i alla fall skitgott. Eller nä, inte pirogen med lever och bovete men den nämner vi aldrig mer.

Mitt andra mission, utöver Prosna, var att gå och äta på en "kommunist"-restaurang; The inn under the red hog som bland annat serverar Castros cigarrer och Lenins fingrar. Servitriserna bär uniformer och stället verkar helt jävla fantastiskt! Nu var det dessvärre abonnerat just den här kvällen. Tack vare mamma och hennes guidebok hamnade vi istället i en orgie av Laura Ashley på crack; Ale Gloria. Restaurangen är ett resultat av en krögarkändis i Warszawa och hennes vurm för bland annat jordgubbar(?). Inredningen var lite som potpurri. Det luktade blomblad, det var jordgubbar, vita fjädrar och spets överallt. Garderobsbrickan bestod av en dessertsked med en fastlimmad plastjordgubbe i. Rättare sagt, alla utom min gjorde det, jag fick fan ingen jordgubbe, den hade lossnat. Tänk Alice i underjordgubbslandet fast på polska så har du nog en aning.
Så fort maten kom glömde man den äckliga blomlukten, men glömde det mesta faktiskt, till och med den där leverpirogen. Maten var gudomlig, servicen likaså och efterrätten; en attackpavlova, det svulstigaste jag någonsin fått på en tallrik, var helt fenomenal! Pavlova är the shit! Word.

Warszawa*fredag

Så här började det hela: Jag och min kära mamma skulle mötas upp i Köpenhamn vid tre och flyga till Warszawa* tillsammans. Redan på Arlanda anade jag oråd när jag försökte fixa gemensamma platser på Warszawa*planet. Väl i Köpenhamn insåg jag att jag skulle få åka själv och att mamma skulle komma först vid elva på kvällen. Inte mycket att göra åt det hela. Resan gick smärtfritt, jag tjuvåkte buss från flygplatsen av misstag. Hur fan ska jag kunna veta att jag måste stämpla biljetten? Gör inte chauffören sånt? För första gången i mitt liv hamnade jag på ett fyrstjärning hotell. Tack mamma. Hotellet var fint som snus men shit vad förvånad jag blev när folk satt i den vackra atriumfoajén och rökte. Det var inte alls längesen man fick göra sånt här med men det kändes galet åttiotal. Rökchocken skulle dock komma att lägga sig när jag insåg att Polen är Europas mesta rökarland. Rökning var mer en regel än ett undantag. Jag ser lite fram emot den dagen de bestämmer sig för att införa rökförbud i Polen. Om ni tycker danskarna bråkar skulle jag kunna sätta lite pengar på ett tredje världskrig. Hur som helst; Rummet var fint:

Jag är inte mycket för att äta ensam ute så jag gav mig ut på matjakt med typ fyrtio spänn på fickan. Fick inte ut några pengar i första bankomaten och började bli lite orolig.
Det löste sig dock och detta blev resultatet:

Efter att ha ätit upp min kulinariska middag till hotell-tv:n blev jag lite rastlös. Fyrtio procent av kanalerna var tyska vilket innebär inhemska program eller dubbade filmer. De övriga kanalerna var polska vilket innebär ungefär samma sak fast här är dubbningen snäppet värre. Det är en och samma kille som utan någon spm helst inlevelse dubbar samtliga röster. Tänk dig polisskolan så. Vad passar bättre då än
en duell mellan duschmössan och hårtorken?

Som du säkert gissade vann duschmössan överlägset.

När jag klarat av alla dessa viktiga detaljer gick jag ner i hotellbaren och drack upp både min och mammas välkomstöl till tonerna av barpianistens medleys bestående av bland annat Smile vs Words, I just died in your arms tonight vs New York New York med många många flera. Mamma dök upp tillslut och dag ett var till ända.

* - Mitt stavningsprogram vill inte köpa Warszawa. Istället tycker den att det överallt ska stå Warsavapakten. Tycker du att det känns bättre så läs det istället.

Jag har hosta och snor

Nu skulle jag kunna berätta om allt roligt i Warszawa och lägga upp en massa bilder, men jantelagen säger att jag istället ska berätta att det minsann är skitsynd om mig för jag är snorförkyld. Jag hostar mig lila, är helt rödmosig och snorar som ett dagisbarn.

Warszawa var skitbra, jag återkommer till det. Nu ska jag snyta mig, bädda ner mig och vara exakt så sunkig som jag är.

Vaschava

Imorgon drar jag till Warszawa med 22 zloty på fickan. Jag känner att det är dags för lite piroger, lidlsprit, andra världskrigetlämningar, kitschkyrkor och rysk marknad.
Hav förtröstan, jag är tillbaks efter helgen med tre centimeters utväxt och snötvättade jeans och ett städjobb med 60:- svart i timmen.

Nej, jag har inte alls några fördomar, du har fel.

You can find me in the club, bottle full of bub

Jag fyller år idag. 35. Då känns det passande att på facebook få reklam för sin dödsdag. Varför inte veta redan nu hur många såna här dagar man har kvar? Nu när man kommit lite till åren är det ju även skönt att kunna ta reda på huruvida man är säxig eller inte, man kanske ska kasta in handduken redan nu istället för att vänta in sin dödsdag. När man är gammal ska man tydligen nöja sig med virtuella provkörningar också. Jag tycker ju i och för sig att mitt mörkerseende har försämrats rejält. Äsch vad fan, allt det där är bara skit! Nu ska jag fira ordentligt med en norsk för en spänn på tradera!

Det pysslas för lite i stugorna.

Så så! Ett och två!



DIY Squid Hat - More DIY How To Projects

Unga mödrar

Camilla är 21 år och har tre barn på mellan tre år och tre månader. Nu kanske hon är gravid igen. Hon och Benjamin har "inte riktigt skyddat sig".

När jag tänker efter...

så förstår jag inte riktigt hur min kära syster fick idén till min förra presentbok heller?

Songsmith - Det nya svarta?

Reklamen i sig är underhållande nog år 198... eh jag menar 2009, men jag har nog faktiskt hittat en ny hobby i att söka på songsmith på youtube.

Helvetes jävla fittröv!

Jag fick en födelsedagspresent av min kära syster. Jag kan för mitt liv inte förstå hur hon kom på just den idén.

Den här bilden är tagen i hennes kök för ett par veckor sedan. Att dessutom påstå att jag är ful i mun. Jag känner mig missförstådd.

Lola!

Cure - Lovesong
Uploaded by jpdc11

Är det här for real?

Jag ska till Warszawa nästa helg. Kuf som jag är måste jag kolla upp allt i förväg. Jag ska bo flott minsann, men när jag såg det här funderade jag på att avboka allt och resa med dem istället.

Är du ointresserad av mitt hotell så skit i den länken men den andra länken får absolut inte missas!!!
Vilket koncept! Jag blir eld och lågor! Bara namnet ger mig mentalt stånd!

Jag önskar

att jag var en sån där flikkiz som vid varje fönster tog tillfället i akt att spegla mig och rufsa till håret sådär gulligt, fluffa till luggen lite liksom. Jag önskar att jag hördes vart jag än gick för att mina klackar klapprade så högt. Jag önskar att mina fötter luktade sådär äckligt som fötter bara kan göra för att man måste ha nylonstrumpor i de där snygga klapprande stövlarna som dessutom gör ganska ont att gå i.
Jag önskar att jag varje morgon stod framför spegeln och lade på lager efter lager av foundation, puder och rouge, sådär så att porerna täpps igen så mycket att man liksom inte har något val till slut.
Jag önskar att jag alltid luktade som tjejerna på åhléns parfymavdelning, särskilt när jag kommer på tunnelbanan, lite sådär så att alla omkring en nyser. Jag önskar att jag varje morgon fixade håret med fön, plattång och produkter, en massa produkter. Jag önskar att halva lönen varje månad gick till skitsnygga märkeskläder och att alla jag känner skulle se upp till mig på grund av min oklanderliga smak eller a, hela min appearance liksom. Jag önskar att jag skulle lägga en tusenlapp varje månad hos frissan och helt enkelt vara skitfluffig hela jag.

Eller näe. Jag ljög.

Julen dåra

Tack Liseberg för de höga elpriserna!

Julmaten var smarrig som vanligt.

Två i ett

Sexan verkar ha gjort stordåd och slagit ihop sina två flitigaste inslag:

Här är hon, tungt beväpnad som en krigarprinsessa ska vara:

Söndagsdamp

Söndagar är på nåt sätt antingen eller. Antingen gör jag absolut ingenting, vilket oftast är fallet, eller så blir jag äckligt kreativ. Idag är det äckligt kreativ som gäller.

Har jag nämnt att jag fyller 35 om en dryg vecka?

På tal om kreativitet

Häromdagen var temat kreativa loggor. Jag hörde just en låt på radio som slår loggorna. Jag vet inte om det brister i kreativitet eller om låtskrivarna faktiskt utgår ifrån att målgruppen inte är äldre än tretton eller att de helt enkelt tar för givet att folk är dumma i huvudet och har dåligt minne.

Vad får du om du parar den här versen:



med den här refrängen?:


Resultatet är ungefär så bra man kan vänta sig, nämligen:


Jag skäms lite å låtskrivarnas vägnar... eller nä, vem försöker jag lura? Jag gloatar.

Sökes: Charmig akrotomofil i sina bästa år

Finnes:
En open minded tjej som blundar för det mesta. Jag är rätt usel på hushållarbete men jag skräpar inte heller ner. Jag är billig i drift och är du den rätte för mig lovar jag att aldrig gå. Jag kan då och då behöva en hjälpande hand eller två men det kompenserar jag med tre verklighetstrogna kärleksfördjupningar.
Ett extra plus om du har en vurm för nekrofili då folk vid ett par tillfällen påpekat att jag ser lite hängig ut.

Tack alla trogna smygisar

Tack vare er brist på källor/fantasi/stake har jag ett par besökare varje dag. Jag kan skita i att skriva på flera dagar, jag har ändå alltid den trogna skaran vilsna själar som tror att google är the forum om man vill stoppa snoppen i ett hål i random toavägg.
Det känns tryggt.

Ämnet för dagen är

kreativa loggor:

Och nu...

är det dags för lite aftonporr:

Nyårslöfte

Jag svämmar över av motivation. Innan nästa nyårsafton ska jag vara en fullfjädrad dansare, jag lovar.

Kåmmånn Postkodjävlalotteriet!

Jag får aldrig post, jag får räkningar ibland, rabattkuponger från ICA ibland och så mycket skit från postkodslotteriet att jag nog lätt skulle kunna ordna besöksförbud pga massiv stalking.
Jag är inte din kompis Rickard jävla Sjöberg. Jag vill inte köpa dina jävla lotter. Jag skickar fan inte post hem till dig med jävla möss- och smajlbilder på mig själv på kuvertet. Jag kommer aldrig att nappa på din jävla helylle-Yves Rocherapproach.

Att jag dessutom specifikt ringt till det där helvetet till envetet företag och vänligt bett dem att sluta skövla skogarna för att skicka verkningslös reklam till just mig gör mig vansinnig.
Just nu väger jag mellan att skicka nakenbildsvykort hem till Sjögren eller bajsa i det senaste kuvertet och skicka åter avsändaren.

Tack kära postkodsfittlotteriet för att ni drar fram min vilande bitterhet. Tack som fan. Må ni brinna i postkodshelvetet!