Fortplantning, Frugårdsost och Förvirring

I City har de just nu en artikelserie om huruvida det är ok att som kvinna inte vilja ha barn. Varför? Vem har med det att göra? Det flitigaste argumentet verkar vara att det är egoistiskt att antingen skaffa barn eller låta bli. Är det mer egoistiskt att inte vilja ha nån som inte finns än att skaffa nån för att bli fullkomlig? Vem bestämmer? Allvarligt; Vad gemene hon gör eller inte gör med sin livmoder är väl ändå hennes beslut?
Jag ifrågasätter inte folk som skaffar barn även om jag inte alltid förstår.
Jag vill inte ha barn. Frågor på det?

Utöver denna skitdiskussion tjafsas det flitigt i varenda tidning om herr och fru gårman. Kan vi inte sätta klänning på alla klistermärker och tillsammans sjunga: Om du var fru?

Jag är kär i killen som är fin i en stadiumjacka på en massa reklampelare. Han är säkert typ dagisfröken eller nåt annat behjärtansvärt.

Idag på bussen i Tyresö:
Gubbe med golfbag: Får man slå sig ner här?
Jag: Va? (plockar ur hörlurar)
Han: Får man slå sig ner här?
Jag: Naturligtvis. (stoppar tillbaks lurarna och tänker svenskt nog; Fan också)
Han: Jag har varit och lärt mig lite. (Klappar nöjt på bagen)
Jag: Va? (Plockar ur dem igen)
Han: Jag har varit och lärt mig lite.
Jag: Jaha du. Vad trevligt. (Orkar inte ens stoppa in lurarna igen)
Han: Men du; Hur mycket är jag skyldig dig?
Jag: Va? (nu alltså utan inte på grund av lurar)
Han: Hur mycket är jag skyldig dig?
Jag: Nu har jag faktiskt inte en aning om vad du pratar om.
Han: Men... (tittar på mig) Är inte du Marie?


Jag vill verkligen veta vem min dubbelgångare Marie är, vad hon gör, hur mycket han är skyldig henne och för vad.