Det glamourösa livet som student

Jag tror att de på min utbildning gör allt för att skilja agnarna från vetet redan de första två veckorna. Jag har läst ungefär åtta timmar per dag men det finns inte en sportslig att man ska hinna läsa allt inför föreläsningarna om man så lägger ner de där tönterierna som sömn och liv. Jag har legat före i en vecka men nu blev det omöjligt. Det är lugnt, jag ger fan inte upp. Kurslitteraturen är ju begränsad till tre (olika läsvänliga och tjocka) böcker och en artikelsamling så man kan ju liksom inte läsa mer än det till syvende och sist. Bara att traggla på. Allt är skitintressant vilket gör det lite svårare att skumläsa men fördelen med min intensivläsning är att jag rimligtvis inte borde behöva läsa ett skit inför tentan. Jag har typ 100 kursare så föreläsningarna är onekligen rätt underhållande. Vi har en tjugoårig Dogge Doggelito, som har lyckats komma i tid en gång på 12 gånger. Skillat. Vi har en tjej med en jättestor tofs och lika stora örhängen. Vi har tjejen som frågar vad viktimologi betyder, tjejen med så mycket hål i jeansen att jag skymtar pubeshår mellan skinkorna, tanten som ser ut, och för sig, som en uteliggare, eller i alla fall en före detta sådan, som ställer frågor som inte är frågor utan mer mycket luddiga antaganden utan slutsats... eller jag vet fan inte, jag förstår inte vad hon säger. Min idol är dock killen som en molnig dag kommer in, lite i sista sekund, med såna där fula solglasögon (som man ser ut som en efterbliven fluga i) på sig. Det är ljust i salarna. Visst. Men inte så ljust. Hur som helst; Det blir inte mycket tid för annat än plugg och jag gissar att intresset inte är jättestort för hur många timmar jag läst idag eller hur tidigt jag gick upp så... Jag försöker i alla fall.

Jag kan ju till exempel berätta om min fina mamma, som nu har skapat en kräfttradition. Förra året köpte hon jättetjusiga kräftor (Jag skulle kunna döda för kräftor! Jag skulle kunna andas kräftor! Jag ska bli en kräfta när jag blir stor!) på saluhallen på Öfvre. Inte ens det faktum att det var på just Öfvre gjorde att de, östkustska som de är kunde koka dessa juveler. Kräftorna var överkokta och skitmjuka. Smaken var finfin, och naturligtvis tanken, men nej. I år överträffade hon sig själv! Denna gången hade hon packat med sig äkta Glennvillekräftor i en kylväska och tagit med sig på X2000!!! Om inte det är kärlek vet jag bannemej inte vad kärlek är! Tusen tack mamma!

Tills nästa gång jag inser att jag inte är övermänsklig och kan läsa in 300+ sidor på en helgs hela vakna tid så måste jag länka till det enda jag skrattat riktigt högt åt idag. Kolla den nedre bilden. Förlåt South, men han är det roligaste jag sett på länge. (Jag kanske tycker att det är extra kul för att jag när jag var typ sju fick en allergichock och såg ut så här i någon dag)