Kräftans vändkrets

Helgen har gått i kräftans tecken. Min bästa mamma kom till stan och fixade en liten kräftskiva. Vi var dubbelt så många som på min förra. Det här är fanemej vad jag kallar en kräfta.

Dagen efter var det dags för... just det, kräftskiva. Nån kunde inte hålla sig utan började kalasa på gröna linjen. Jag känner inte denna någon. Tyvärr.

Det var inte riktigt samma kaliber på kräftorna men vem klagar? Daniel är min hittills enda överman när det kommer till kräftfrossa.

Alla åt inte kräftor. Det fanns festliga alternativ även för dem.

Mikael kom på en ny shot. Jag tror att det är looken som lockar.

Som sig bör filosoferade vi.

Jag undrar varför jag aldrig får ragg på våra fester. Det hjälpte inte ens att moona.

Det här var det närmsta ett ragg jag kom.

Och det gick ju sådär...