Mitt hår lever ett eget liv. Mitt hår är verkligen skitjobbigt. Ändå envisas jag med att spara ut det så långt det bara går. För sju år sen körde jag en trimmer i det på 2 cm, men sen dess har det fått växa. För det första är det skittjockt, för det andra är det krulligt som fan. Jag undviker både att borsta det och att tvätta det in i det sista och brukar unna mig en kalasstund ungefär två gånger i veckan när jag slår på stort och gör båda delarna.
Nu har jag feber och har sovit odrägligt mycket. Det är lika spännande varje gång jag vaknar att se hur håret ser ut. Jag undrar på allvar vad jag gör när jag sover. Är det Hello Kitty på mina sängkläder som djävulstvinnar det? Intrigen tätnar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar