Gammal kärlek rostar aldrig

Jag har gjort slut med Telenor. Det är inget nytt. Idag fick jag sista räkningen. Den var på 732:-. Den har nog aldrig varit på 732:- innan, eller jo, kanske när jag varit så där töntigt kär nån gång och skickat en massa gulliga sms och pjatat bebizzpjåk å sakkt puzz hela dagajna. Jag säger inte puss till nån nu, ännu mindre puzz, alltså är räkningen orimlig. Varför? Jo, för att de för att göra vårt avsked lite extra vackert efter typ 12 års äktenskap slänger in tre kvartående (ja, kvartående) månadsavgifter á 199:-.
Jag har börjat se det som en hobby att luskolla räkningar och sen ringa och bråka. Det säger ju sig själv, jag kommer att bli en bitter gammal kvinna som samlar på svanar.

Naturligtvis hade jag rätt och de fel men seriöst, vad fan försöker de? Min räkning dras på autogiro. Vad är oddsen att man kollar egentligen? Hur många köper det hela och betalar 732:- istället för de 135:- fakturan är på? Killens förklaring om att -Jo, vi stoppade ju porteringen av numret går jag inte in på, jag förstod lika lite som han.

Jävla jävla jävla telenor! Jag hatar er och hoppas att ni blir knullade av varenda liten parlinoellerhalebopellerwhatjävlaeveroperatör och kursar snabbt som blixten. Och jag lovar, jag kommer att följa ert råd om att snacka med banken också så att bara 135:- dras. Det är skönt att ni ser er egen inkompetens och varnar mig iaf.

Undrar om jag någonsin kommer att bli en nöjd konsument som bara har allting, utan att tjafsa...

För att försöka framställa mig själv i lite mindre bitter dager måste jag försvara mig. Jag kollar sällan kvitton i affären. Jag har nån saidafeeling som gör att jag har ganska bra koll på ungefär vad summan kommer att bli. Om det blir mer än så kollar jag och det slår inte fel, nånting är inslaget två gånger. Då blir jag skitnöjd för att jag har räknat så bra, sen slänger jag kvittot och ler lite i mjugg, på ett väldigt snyggt och mystiskt sätt.