T, och många med honom, tycker att mitt namn är väldigt svårt att uttala. Jag kan förstå det. Till en viss gräns. På sjuttiotalet var det väl lite knepigt kanske, då var det mest finnar och jugoslaver som var exotiska men nu, 30 år senare, finns det väl iaf lite konstigare namn än mitt. Jag vet flera stycken. Jag har genom åren fått ett gäng nödnamn eller bonusnamn, kalla det vad du vill. Här är det senaste:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
gör jag junte.
eller menaru det andra sepet?
Kanske det andra. Ja, det andra.
Skicka en kommentar