Jag fastnade just för en blogg. Jag ville inte fortsätta läsa men jag kunde inte riktigt slita mig. Den är skriven av och handlar om att vara den andra kvinnan. Jag insåg att jag inte skulle palla att läsa hela men jag gav mig i alla fall på de första inläggen, de om hur det hela började.
De möts på jobbet, han är äldre, har pondus, hon är osäker och imponerad. Hon får hans uppmärksamhet och tror naivt att det här är ödet. Hon beskriver hans förfarande i detalj och jag förundras över att hon inte ens när hon skriver ner allt ser mellan raderna.
Visst, det är så, blir man förälskad blir man även förblindad. Jag vet, alla vet, särskilt de som själva någon gång fastnat för någon som inte är tillgänglig. Det som gör mig mest uppgiven är att spelet den spelar som redan har någon alltid är det samma. Att det alltid är lika lätt. Det utvecklas inte, det är ett primitivt jävla marionettspel som allt som oftast går hem. En förälskad människa är inte alltid det samma som en tänkande sådan.
Att blogga om detta är säkert en bra form av självterapi men den leder ju ingen vart. Om det hade varit så att hon faktiskt kom till insikter medan hon skrev hade jag blivit lite glad men nu känns det mest som en smaskigt förnedrande självexploatering. Ingenting han gör är en gnutta unikt. Vissa är duktiga på schack, han är duktig på fåflikkizenattroattdunågonsinkommerlämnatrygghetenvillanfruganochungarnaspelet.
Jag skulle kunna sätta en månadslön på att hon aldrig kommer att få honom, det kommer aldrig att hända. Varför ska han lämna frun och barnen och alla materiella tryggheter när han kan ha dem och ligga med en snärta vid sidan om? Han har det ju hunky dory.
Jag vill inte länka, för det känns som att jag skulle hänga ut henne, jag tänker inte heller stå för vad jag har skrivit gentemot henne. Jag känner henne inte, bryr mig inte om henne och tycker mest att en meningslös intervention kan nån som bryr sig om henne stå för. Hon skulle aldrig lyssna ändå.
Det enda som imponerar mig när det kommer till otrohet är hur fan någon lyckas hitta två personer den vill ha och som faktiskt vill ha den tillbaks. Jag upplever det som fullkomligt omöjligt att hitta en. Det är dessutom jävligt osolidariskt mot omvärlden att paxa två, då blir det ju färre över till de som behöver. Jag lyckades både rimma och vara pk i en och samma mening. Imponerande.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
28 kommentarer:
är du den andra kvinnan? Kramizz
Hej Anonym.
Jag är inte ens den första kvinnan.
Kjamizzz
Om du vill kan du få bli min första kvinna, jag är snäll och hatar barn.
Kramizzz
Och framför allt är du anonym. Jag har alltid drömt om att få bli fru just Anonym. Helst på skånska.
Hade det känts bättre om jag hade haft någon mystisk signatur, typ Anonymizz eller liknande? Österlen är nog kanske fint tills Edvard Persson look-alikes kommer och brölar i örat på en. Nej, inget skåne, aldrig.
Namn verkar funka för ganska många. Det där hemliga har inte varit någon hit sen Clark Kent tog av sig glasögonen och avslöjade sitt hemliga alter ego.
Z funkar aldrig. Aldrig.
Nu är du bara oresonlig men nej, "z" funkar aldrig. Jag gillade aldrig Stålmannen.
Utveckla oresonlig.
Att namn verkar funka för ganska många, det kan jag aldrig tänka mig.
Nej, det var ju dumt sagt av lilla mig. Jag vet ingenting om det. Jag känner ju inte en enda anonym. Jag försöker bara verka streetsmart.
Inte jag heller, iofs så känner jag mig själv (inbillar jag mig) men det går det knappast att dra några slutsatser ifrån.
Nej, för det vet ju alla; En anonym gör ingen sommar.
Nej, jag antar att det krävs en 1000st för att kunna hävda att det är statistiskt säkerställt.
Ja, annars hade det ju inte hetat 1000 anonyma gör en sommar. Det fattar du väl?
Ja, jag ber om ursäkt, fel av mig, jag ska försöka bättra mig.
Ja, det kanske är bäst.
och hur tycker du att jag ska bättra mig?
Det beror på. Känner jag dig? Om inte så kvittar det ju egentligen hur dålig du är på ordspråk.
Nej, du känner inte mig så jag tänker börja hitta på ordspråk iom att det ändå kvittar.
Om du blir tillräckligt vass kanske jag vill bli din kompis.
Kompizz eller kompis? Så det finns någon vasshetsgrad jag måste uppnå, skönt att ha något luddigt definierat mål att sträva mot, tänk om jag blir utbränd i min strävan mot fullkomlighet?
Kompiz. Hela du är ju luddigt definierad så varför skulle du inte ha ett likadant mål? Utbränd vore ju nesligt. Har du inget bättre för dig på zöndagar än att zträva efter nya kompizar anonymt på the internetz?
Nej, det är det enda jag gör på söndagar, terroriserar okända människor med tramsiga inlägg, eller inte faktiskt, det här var nog första gången men jag känner att det kan vara början på en ny söndagshobby.
Vad gav just mig äran att få vara den första (kvinnan) då?
Du har ju för guds skull lagt upp en bild på en gigantisk camel toe och säger att det är lite som att finna gud, bara det är värt en hel del.
Åh, tack, men hur hittade du hit?
med guds hjälp. Nu ska jag iväg och hämta lite böcker så att jag kan vässa till mig lite.
Unna dig.
Jag misstänkte att Gurra hade ett finger med i leken.
Skicka en kommentar