Hoodish

Jag hänger en del i Fruängen. Flera gånger i veckan faktiskt. Det är en rätt harmlös förort som har sina sidor. En jättelekpark bland annat, för den som gillar sånt. En skön turkaffär där man kan köpa kikärter och thinsulatevantar för 25:-. En fiskdeli som ser gudomlig ut, fast jag är knegare, jag har inte råd med sånt där. Det finns ett apotek, en skitrisig Vi-affär, bibliotek, en parkeringskyrka och en ganska schysst Konsum. I kassan på Konsum idag satt en ny kille, i 25-årsåldern kanske, skulle tippa på att han var från mellanöstern nånstans. Killen var fan dagens höjdpunkt. Han satt och kollade på alla kunders MedMerakort, för i Fruängen bor det bara pensionärer och alla och då menar jag ALLA har MedMerakort, för att sedan tilltala dem vid förnamn (Gerd och Rune, vad annars? ) och önska dem en trevlig dag. Att han härstammade från just mellanöstern var väl egentligen totalt överflödigt, en svensk 25-åring hade aldrig gjort sådär. Jag köpte ett bröd, jag fick enånitti i rabatt, betalade tretton kronor med kort. Även om jag hade haft kontanter hade jag betalat med kort bara för att.
Jag fick heta Rakoo.

I Fruängen finns en frisör, det finns säkert flera men en heter Hårlooken. Jag har inte tänkt nämnvärt på namnet, i min värld var det bara ett töntigt frisörnamn som alla andra, tills jag gick med en engelskspråkig kollega som fick mig att inse hur grymt misslyckad just den svengelska mixen blev.