Kassörskor är vad ni är

För att göra mina sista månader som Telenorkund så kul som möjligt har min mobil börjat strejka. Jag vägrar lämna in den för det skulle innebära att den har varit på lagning en fjärdedel av sin livstid och att jag måste lära mig min töntiga extratelefon. Bara tanken gör mig stressad. Jag misstänker lite att simkortet är kasst så idag gick jag iaf till en av deras jävla affärer för att byta ut det innan jag lämnar in hela telefonen. Efter alla mina duster med allehanda jävla blockmongon i deras butiker gick jag in med en oerhört trevlig attityd och förklarade att jag trodde att det skulle kunna hjälpa med ett nytt simkort och att jag hellre testade det först.
Killen i butiken var rätt het men det kvittar för när jag säger att jag vill ha ett nytt simkort så förklarar han att så går det inte riktigt till; man måste gå genom kundtjänst. Jaha? Så de ska sms:a över ett nytt simkort då eller? Efter att ha kollat i datorn (där det säkert står att jag är dum i huvudet och en äcklig kund) och mitt körkort hittar han ett helt skåp med just det; simkort. Han hittar även en telefon och ringer till självaste kundtjänst och fixar bytet. Helt radikalt!! Undrar hur han brukar göra annars. Det hela tog säkerligen fem minuter och under hela den här tiden svettades han ut en sån jävla fyfanvadduärjobbigfulochdumihuvudetattityd. Han gjorde det iofs ganska diskret men ändå.
Medan han stod där och kände sig som en übermensch stod jag och skrattade inombords och tänkte:
Kära lille knegare. Vad gulligt att du inte ens inser att du bara är en jävla kassörska.

Inget ont om knegare, jag är knegare, skillnaden är att jag gör skillnad.

Detta hybrisfenomen är mer en regel än ett undantag hos alla telenorslavar jag träffat. Telenor måste hjärntvätta sina säljare eller operera in en kokainstav i armen på dem för de är fan ett stolt släkte. Stolta för vad?

Jag hatar hatar hatar telenor och om någon jag känner skaffar det ska jag slå dig. Hårt!