När jag blir stor

När jag var liten ville jag bli flygvärdinna. När jag var fjortis ville jag bli åklagare. När jag var ung vuxen ville jag bli psykolog. Nu när jag är vuxen har jag ingen aning.
Det enda drömjobbet jag kan komma på är att vara typ idoljuryn fast för reklamfilmer.
Jag skulle vara skoningslös.

Tänk att få säga till 118003 att: Vilken jävla skit! Tror ni att ni kommer att tilltala kunder genom den där töntiga jävla bimbon med en hel jävla röv till hylla? Vilken är eran målgrupp? Grottmänniskor? Hoppas att ni inte har betalat för det här. Ni är värre än Enirotrollen. ALLA kommer att köra 118 020 hädanefter. Hitta.se dansar hela vägen till banken.

Eller att få säga till Jokk att: Jovisst, reklamen med tjejen som sjunker ner till midjan i gyttja på myren är rätt gullig men snälla, stryp tjejen som jojkar i slutet.

Eller till Merci att: Det är totalt förbjudet att sjunga ett franskt ord på amerikansk engelska. Mörsi for being you funkar liksom inte.

Eller till alla som kör dubbade tyska städskitsreklamfilmer att: Må er snålhet bli ert fall.

Eller till Gina Tricot: Hon började bli tjatig för ungefär två år sedan. Vad hände med kreativt tänkande?

Eller till Citibank att: Otrohet är inte direkt säljande. Det är inte 40% ränta heller.

Eller till Telia att: Den där familjen funkar. Fortsätt så.

Eller till Sony Bravia att: Grattis! Ni har gått direkt till final.

Jag hade älskat det.