Jag gillar i allmänhet folk. Jag jobbar ihop med dryga hundratalet folk och jag gillar många av dem. Det finns några få jag faktiskt hellre hade sluppit, sen finns det en...
När hon pratar, hon pratar ALLTID, kan jag inte låta bli att titta på henne och hånle, för i mitt huvud låter hon bara:
Blablablablabla blablabla blablablablablablabla blablablabla, blablablablablablablabla blabla
bla, blablablablablabla! Blablablablablablabla, blablablablabla? Blablabla. Blablablablablablablablablablablablabla. (läses med fördel på lite norskt sjungande vis, hon är dock inte norsk, hon är bara vidrig)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag tycker du ska sätta in tungpinnen igen. Den saknas på bilden...
Hålet finns kvar som en souvenir.
Skicka en kommentar