Flikkiz

Jag älskar att sitta och titta på flikkizaj på tunnelbanan som från det att de kliver på tills dörrarna öppnas på slutdestinationen sitter och är snygga. De sitter och plutar, lägger luggen rätt, speglar sig i fönstren och lutar lite sött på huvudet. Det är så befriande att folk, innan de lär sig bättre (eller bara blir äldre och fulare), tror att de och deras perfektion är livsavgörande.
Det är klart, när hela världen fortfarande kretsar runt en och man är lyckligt ovetande om sin egen litenhet, kan man tro att man gör nån skillnad och att den skillnaden blir väldigt mycket större om man har en glansig sugmun nedanför den monstruösa snedbenan. En dag kommer även de bittert inse att man bara är en i myllret, oavsett hur snygg man är. Gemene man ser dig inte ens för alla människor. Hur många ser du på riktigt när du själv tar dig från a till b? Just det! Så på med crocsen och mjukisbrallorna, sluta tvätta håret, var som vi andra jämnfula. Det är ingen som bryr sig ändå.
Fram för fulhet!

Imorse var det förresten en kvinna i p3 som skrivit några av alla kvinnablirmisshandladellerungenblirkidnappadtillnåtelaktarablandböcker. Numer jobbar hon med att hjälpa kvinnor i nöd till usa med hjälp av skenäktenskap.
Ett hedervärt arbete, definitivt skitbra. När det kom till hur många hon hjälper blev jag dock lite förvirrad: Jag kan inte ens hjälpa en procent av alla kvinnor, av 100 kanske jag hjälper fem.
Keep up the good work.