Jag gillar att påpeka att det faktiskt är 2008. Det kommer jag nog fortsätta med tills det blir dags att byta ut det mot 2009.
Det är 2008 och min efterlängtade sovmorgon fick ett abrupt slut klockan elva när Maria Magdalena kyrka påminde alla förtappade södersjälar om att vi minsann inte går i kyrkan. Ett evil slut på skön sömn. 2008 har vi klockor och de få människor som går i kyrkan klarar nog att hålla koll på det där själva? Om de inte klarar det får de väl brinna i helvetet som oss andra.
Nu fick jag iofs en förklaring som gjorde det om möjligt ännu läskigare:
RaQ säger:
Jag vaknade av en kakofoni av kyrkklockor. trodde att världen skulle gå under
Baldur säger:
egentligen skall man inte ringa kyrkklockor på långfredagen. Gör man det skall man ringa såkallad "likringning"
RaQ säger:
men usch, blev jag väckt av likringning
Baldur säger:
Otäckt
Mikael vill köpa tröjan på bilden till mig. Jag undrar om det har något med att göra ett mercyfuck mindre skrämmande att göra? Tanken är ju god men om jag måste ha den där på mig avstår jag nog. Den ser ut att lukta illa.
För att vara lite extra klatschig så här i Jesusdogförvårskulltider funderar jag en del på döden. Inte på ett suicidalt eller ledsamt sätt utan mer the rational raq way. Jag har aldrig varit rädd för att dö, jag har aldrig varit sugen på det heller. Det som kan få mig att få lite ont i magen är det jag skulle vilja ha gjort innan det är kört. Det är ingen töntig lista över kinesiska muren eller att bli tv-stjärna utan mer enkla saker som inte har med varken pengar, status eller glamour att göra. Det är saker som jag inte direkt kan påverka själv heller. Saker som den där jävla kuködetjävlen skulle behöva gilla mig lite för att realisera.
Fast rationell och ödet går inte riktigt ihop så jag skiter i att dö på ett tag.
Nu ska jag vara martyr i sann långfredagsanda, det inbegriper frustration, snöstorm, tulpaner, godis, musik, Hammarby sjöstad och sällskap, allt utan inbördes ordning.
Glad jävla påsk. Tänk på Jesus. Han dog. Han kunde iaf återuppstå. Hur tufft är det?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar