Nåt för Sverker

Det är mycket snack om väsbyhem nu. Detta på grund av att två hyresgäster krävts på i runda slängar 200.000:- respektive 400.000:- för sanering av deras tidigare lägenheter. Saneringen krävs då dessa hyresgäster haft katter. I saneringen ingick nödvändig upprustning såsom till exempel ny diskbänk, nya köksluckor, byte av golv i typ alla rum, nytt porslin i badrummet. När en av de drabbade ifrågasatte totalrenoveringen gick väsbyhem med på att dra ner på summan. Klart att hon inte skulle behöva betala diskbänken och allt annat som ingick i en allmän upprustning som hade skett oavsett om hon hade haft katt eller ens bott där överhuvudtaget. Men om hon inte hade bråkat då? Eller den andra kvinnan som faktiskt gillade läget, skuldsatte sig upp över öronen och betalade? Alla människor stretar inte emot, vissa har inte det i sig. De här bostadbolagen tjänar multum på dem. Väsby i sig är inte Danderyd och ingen av de här kvinnorna var ekonomiskt oberoende, tvärtom.

Mitt första förstahandskontrakt i Stockholm tjatade jag till mig av stena fastigheter. Det var en stor etta, ganska risig, med en hyra som skulle ha varit ganska skälig om det inte var så att stena tillsammans med hyresgästföreningen hade avtalat bort allt löpande underhåll. Stena är kända för att köpa nedgångna förorter i attraktiva områden och sedan låta dem förfalla för att slutligen lyxrenovera så att ingen av de gamla oönskade hyresgästerna (läs låginkomsttagare, socialfall, invandrare och studenter) har en chans att bo kvar. Fisksätra har postadress Saltsjö-Baden.
Min lägenhet var dragig (min hjälpsamma granne tätade genom att trycka in skumgummi bakon elementen), köket var målat ångestturkost med vattenfärg och pensel), folk bajsade i källaren (säkert efter att de hade gjort inbrott i förråden för tusende gången), andra kissade i hissen, ja, ungefär allt som behövs för att man ska trivas. Som bonus hölla jag på att hamna i slagsmål i tvättstugan mer än en gång.

När det var dags att flytta var jag fullt förberedd på att slåss med näbbar och klor mot besiktningsmannen då jag visste att det var mer regel än undantag att man fick betala oavsett om man orsakat några skador eller inte. Jag hade borrat två hål i väggen som inte gick att fixa snyggt, det är svårt att spackla så att det matchar solgula tidigtnittiotaltapeter. Jag pratade då ihop mig med killen som skulle ta över lägenheten. Han hade storslagna planer och skulle måla allt. Vi kom överens om att jag skulle stå för färgen och han för arbetet. Detta sa vi båda två till besiktningsmannen, han kan ha hetat Mengele. Jag flyttar ut, vi fixar färg, kvitto och papper på överenskommelsen.
Några månader senare får jag en faktura på omtapetsering av rummet ifråga. Jag ringer upp, besiktningshoran säger att du har orsakat en skada, därför ska du betala. Jag ifrågasätter naturligtvis och undrar vad det är jag betalar för. Att ingen tapetsering kommer att utföras är glasklart. Han hävdar att jag ska betala för skadan. Jag förklarar än en gång att jag har köpt färg, hålen är fixade, det kommer inte kosta dem en krona. Han propsar, jag bråkar, han hävdar bestämt att jag ska betala för skadan, jag säger att jag betalar skadan och han visar mig den och sen åtgärdar den när jag ser på. Han hotar med att dra det här till högre instanser, jag ber att få se skadan och framför allt arbetet jag fått faktura på. Jag kommer inte ihåg hur samtalet slutade men jag misstänker att jag snackade advokater och media. Sen la vi på. Jag hade lite ångest ett tag och väntade på en faktura för grannens fågelinvaderade balkong och källarbranden också men jag hörde aldrig nåt mer. Undrar om stena ligger med väsbyhem.