När jag flyttade till Stockholm fick jag Hagnesta Hillskivan av min syster. Det var en konstig period i mitt liv och den skivan kommer nog alltid representera den.
Sedan dess har min fascination avtagit lite för varje skiva. Den senaste är jag väldigt kluven till. Vadan industrisoundet? Lite Alphavillevarning nästan. Hur som helst; Jocke Berg är fan en poet. I i stort sett varenda låt finns det något briljant, till och med på synthskivan. Döm själv:
Nu står du först på min lista
över folk som förtjänar ett öde värre än döden
Dom viskar: Du är tidlös, men dom menar omodern
En elakhet som blir den ultimata komplimangen
I Hagnesta Hill
bland de identiska husen
Rycker vi till
Reklamen avbryts för sport
Vid din sida
är jag säkerheten själv
Vid min sida
har du en outhärdlig kväll
Kärnvapentester
är vackra på håll
Över munnen mitt i orden
slog du till så hårt det gick
Och jag såg hur du tyckte om det
Från nästan bottenlös tristess
kom det kärleksvarma våldet
och vinet spills blir bleka rorschach-test
Vi undviker så skickligt ämnen som leder någonstans
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Bla bla bla
bla
bla bla bla bla!!!
Bla bla!
Bla bla bla. *ångest*
BLAAAA
Bla bla blabla bla...
Imorse lyssnade jag på Born to be alive. Då tänkte jag på dig. Är det tuffare?
Det är roligt med människor som är så lättprovocerade.
Och hjärnan blev mjuk av luthersk ångest inför Gud
Så lättprovocerad som vem? Jag eller han?
Skicka en kommentar