Jag blev iaf upptafsad

Jag hittade en knöl för ett tag sen. I början gjorde jag som med allt annat jag ogillar, ignorerade och hoppades att den skulle försvinna. Efter några veckor insåg jag att så inte var fallet. Till slut fick jag tummen ur och beställde en tid. Då blev det helt plötsligt jävligt jobbigt. Varför hade jag annars ignorerat det? De två veckorna som gick mellan det att jag fick tiden och väl kom dit var jävligt långa. Jag har nog aldrig varit så sysselsatt. Allt för att slippa tänka. Helvete vad jag är glad över alla mina nära och kära.
Fick lite inside information och skräckhistorier om väntrum med bara överkroppar och gestaposyrror som sliter brösten ur led.
Mikael följde med, behövde nån att skratta med. Stället var skitfint. Alla var skittrevliga, till och med läkaren som såg ut som en riktig stekare lyckades undersöka mina bröst ingående utan att ens få mig att känna mig lite besvärad . Ingen satt halvnäck och ingen lemlästade mig, tvärtom. Ingen såg ut som syrran på bilden heller. Bröst är jävligt elastiska och mina är prima. De är dock lite snyggare inuti än utanpå. Tur att jag har andra sidor.

Här är det som gjort för en liten sensmoral.

Som vanligt är det inte tanten på bilden som skrivit brevet.