Jag har fått låna en fantastisk bok av S. Jag funderar seriöst på att bara tala i ordspråk i en vecka framöver bara för att se hur fruktansvärt vansinniga alla i min omgivning skulle bli. Tänk själv:
C: Jag känner mig lite risig. Jag har skitont i halsen.
R: Tack för att smärtan skärpt min syn för livets utsikt bortom skyn.
Tv-pejlare: Hej, jag ringer från radiotjänst i kiruna, jag ser att du inte anmält tv-innehav?
R: Du lilla solsken som tittar in, igenom fönstret på stugan min. Jag ville vara en stråle klar, för gud i himmelen och mor och far.
M: Pikuprump shalalalala
R: Livet bjuder mycken försakelse, men då och då också en bakelse.
Valfri bokstav med kärleksproblem: Fan, jag blir galen!
R: Litet gnabb ibland, skadar intet grand, om man blott älskar varann.
Pundare på tåget: Har du några kronor?
R: Låt inte livet bli ett såll där innehålet rinner rakt igenom. alt: Sök blott de njutningar som ej ha några dåliga följder.
Utöver det ska jag slänga mig slumpmässigt, alltså utan att ens bli tilltalad, med visdomsord såsom:
Var dag har sin plåga.
Det är en dag imorgon också.
Vällust föder olust.
Säg mig den fröjd, som vara beständigt.
Jag kommer att bli en mycket ensam människa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
ge mig boken.
du missbrukar den.
du är inte värdig.
GE MIG BOKEN!
Aldrig i livet! Jag ska först sprida vartenda visdomsord vidare. Lite som pay it forward.
Skicka en kommentar